Så många tankar.
Så mycket som hänt.
Det bubblar över, jag skriver här.
Ändå.
Tänker på all den fantastiska frihet jag ännu har kvar. Men ingen oro, ingen ovisshet. Färgerna är starkare, formerna rikare, konturerna skarpare.
När allt var möjligt fanns också en lätthet som tärde. Som om allt kunde fladdra iväg vart som helst. Vända och vrida sig i de olika kastvindarna. Spridas ut. Skingras.
Nu har energierna samlat sig.
Verkligheten har substans.
Och en sjuhelvetes fördjupning.
Jag visste inte att det skulle gå så enkelt. Vara så självklart. Jag bara seglade in i en hamn och la till. Först efteråt har jag insett hur skyddad jag känner mig. Hur mycket förtöjningarna klarar av. Hur stark förankringen är.
Och jag tänker stackars stackars du som ännu är vilse.
