City life

Nu är jag en av dem.
De som sitter där.
Ensamma. Oberörda. Inneslutna.

Ett glas bredvid.
En väska intill.
En stillhet och en aktivitet på samma gång.

Jag är en som sitter på ett café och skriver på min dator.

Att kasta ut barnet med badvattnet

Tänk att det är så enkelt att tro att gräset är saftigare nån annanstans. Att den rätt bordsgrannen beställde på krogen är godare än min. Att vi ställt oss i fel kö, och nu måste byta till den som går snabbare.

Bryt upp. Byt ut. Gå vidare.
Skit i det gamla, trygga, invanda.
Livet blir bättre, gräset grönare, framtiden friare.

Eller?

*

Idag ångrar  djupt att jag bytte däckhotell ...

En riddarsaga

Kiropraktorer är mina riddare på vita hästar i skymningen.
Speciellt de som hänger sina 100 kilo över min kropp och vrider till.
Eller sticker in fingrarna intill Atlaskotan och drar så det smäller i huvudet.

Jag djupandas när låsta revben släpper.
Skriker till när bäckenben hoppar rätt.
Blir yr av smärta när en krampande muskel hanteras av hårdhänt, skicklig hand.

Så befrias prinsessan, tidigare inlåst i kotpelartornet.
Och riddaren får betalt med swish.

Diamonds are a girls best friend - NOT

Jag tar saxen och ställer mig framför spegeln.
Även det långa längst bak får sitt.
Det går rätt lätt.

Sen hittar jag en svart byxdress från 80-talet och en ärvd kofta i garderoben.
Det blir snyggt.

Sist lagar jag lunch av det lilla som går att finna i kyl och skafferi.
Nån slags äggröra-potpurri. Vatten till.
Det är gott.

Tystnad.
En bok jag älskar, och vill tumma på igen.

Varma läppar mot mina.

*

Har jag sagt att jag är billig i drift?

Alla dessa djur ...

Ja så kan det vara.

Att du har satsat på fel häst.
Eller att du kommer att upptäcka att du saknar kon först när båset är tomt.

Är du en fårskalle då?
Känner du dig dum som en gås?

Jag drar ett djupt andetag och känner att vi kommit långt ifrån det jordnära. Enkla. Självklara.

En idisslande ko i ladan, älskad och vårdad.

Ingen vadslagning, inga dolda agendor, inget ska-du-så-ska-jag-race. Det vi satsar är värme och kärlek.

Vi är kloka som ugglor, modiga som lejon och starka som oxar.

Hur ska vi kunna hitta tillbaka till den stund vi stod stadigt på marken? Med härligt geggig jord under skolsulorna.

Är det kört nu?

Hörde ett kåseri på radion.
Att medelåldern är LIVETS HÖST.
Då ska man luta sig tillbaka, smutta på sitt rödvin och slappna av.

Vadå luta sig tillbaka?
Jag som fortfarande inte är säker på att jag duger.
Jag som ångar på i maxfart för att visa att jag inte finns i onödan.
Pressar mig hårt för att få stämpeln "värdefull".

Och det där med höst?
Ja, det är rasande vackert i lövskogen. Ja, luften är ljuvlig att dra in. Men efter höst kommer vinter, och jag hatar att frysa.

Och sen är det alltså slut?
Ingen ny pirrande vår?
Ingen underskön sommar?

Ser mig i spegeln.
Lägger öm rygg på spikmattan.
Sorterar ut ungdomens jeanskjol och glider istället in i mjukisar.
Ok. Jag begriper. Så är det.
Going on 56.
Äter magnesium för onda leder.
Hänger på Friskis o Svettis med resten av livets-höst-gänget.
Letar läsglasögon 4-5 gånger om dan.

Ändå.
Häromdagen lekte jag kull med nio vuxna till.
Som vi skrattade!