Park i Örby

Jag andas in och andas ut.
Sträcker, tänjer, vrider.
Lyfter, fäller, rullar.
Balanserar.

En hund och en kobra och en happy baby.
Pulsslag och stillhet.
Fokus utåt, inåt, hitåt, ditåt - hela min kropp öppnar sig, värmer sig, njuter. Och jag blir säkert två centimeter längre.

Sen lyssnar jag. Ton för ton. Vibrationer rakt in i mellangärdet, underlivet, själslivet. Hela rummet darrar, lugnet är påtagligt, nära på magiskt.

Och så får jag en hostattack.


Ändå; att det tog mig fem år att upptäcka att det fanns yoga runt hörnet ...
:-)

Lördag i Kiruna

Den kom sista september. Rejält.
Från himlen; mjukt singlande, påfallande, nedbäddandes.

Efter det låg den kvar.
Täckte vägar, trottoarer, hustak och bilar.
(Om inte den skyfflades åt sidan, det vill säga.)

Och nu fylls det på. Utan avbrott, små eller stora flagor.

Så imorse, efter lång frukost och lång stund med musik sa han:
"Här går vi inte på gym. Här skottar vi snö!"