Solen skrattar.
Vi är förundrade.
En kväll till. En vacker, varm, innerlig kväll.
Sara och Albert möts för sista gången.
Sara: Så vill jag leva. Du har din fullkomliga frihet att gå om du inte går med på detta. Fast Gud vet att jag vill ha dig med på vägen.
Albert: Bara på vägen?
Toner av glas fyller hela borggården.
Magi. Kärlek på lika villkor.
Så ristar vi minnen i rutorna.
Vi som har diamant, inte bara flinta i västfickorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar