Jag räddade en fågel idag.
Livrädd fladdrade den runt i den stora skolan, slog mot glasdörr efter glasdörr, letade efter ett öppet fönster, irrade bland plaststolar och plåtskåp.
Min tid var knapp.
Men livet måste komma först.
Så jag hittade en tung papperskorg och ställde upp den närmsta dörr jag kunde finna. Vid gavel. Där ute frihet, här inne panik.
Sen pratade jag med fågeln.
Stilla och ljust, så där som jag tror att fåglar vill att vi pratar med dem.
Och fågeln lyssnade. Stillnade en stund, landade på golvet. Gick några steg, men vände sen tvärt åt rätt håll. Lyfte, flög upp, flög fram, vände höger, rundade hörnet, tog sikte diagonalt igenom den lilla korridoren och så - mitt emellan öppningen och rakt ut i luften!
Jag stängde sakta och tänkte att nu kan jag fågelspråket. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar