Att vistas i ett sammanhang.
Att höra till.
Att vara förankrad likt ett träd i dunge – inte stå ensam och oskyddad mitt på savannen.
Det tror jag är grejen.
Och även om vi väljer bort individer då och då under vår resa, så väljer vi inte att hamna utanför sammanhanget. Eller, om vi blir bortvalda, sörjer vi inte bara den förlorade relationen, utan alla de som hör till.
Så tänkte jag när en viktig händelse visade sig generera en mängd olika reaktioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar