I ständig rörelse.
Vill gymnastisera mina muskler, mina tankar, min blick.
"Riktning och kraft" fick jag höra, efter en lunch. Glad; riktning har jag alltid uppskattat, i mig själv, i andra. Kraft vet jag inte, men kanske ...? Om det är kraft att också gråta, tvivla, leva sig in.
Fram och tillbaka.
Hit och dit.
Nya människor, nya möten.
Kända människor, fördjupande möten.
Jag packar, på nytt.
För en resa dit, en annan åt andra hållet, en tredje åt norr och en mycket längre. Snusmumriken i mig spelar lätt rusig på munharmonikan. Beduinen känner vinden fläkta. Nomaden bär inte mer än nödvändigt.
Puls och flöde.
Kraft och riktning.
Men mina blommor sloknar, allt mer ...
1 kommentar:
Ett opalhav, mängt med silvertyger,
sakta snyftande och smeksamt smyger
kring en övärld, leende och ljus.
Här är soligt, här är gott att stanna,
stora fåglar, brokiga och granna
sjunger smäktande vid palmers sus.
Denna kyla ,mia cara
blir vår säkra död och grav
Låt oss fara, låt oss fara
till ett varmt och lyckligt hav! Harriet Löwenhjelm
Skicka en kommentar