Inför ett möte

Hur förändras en människa?





Så lätt att lägga sin utveckling i nån annans kundvagn. Hjälp mig, se mig, fixa mig, fyll i mina tomma rutor så att pusslet äntligen blir löst.

Eller att Florence Nightingale-fröjdas vid andemeningen 'att sen han träffade mig ...'. Eller 'bara lite till vid min sida'. Duktiga är vi. Viktiga dessutom. Vi har en roll.

Lika lätt att tänka; sån är jag, sån har jag alltid varit, så kommer jag förbli. Som om ingen eller inget i omgivningen leder till ändring. (Jag undrar lite stillsamt hur vi människor lär oss prata eller gå, om inte dem vi möter är lärare och inspiratörer av högsta rang.)

I min närhet; rörelse.
En älskad människa som förbluffar mig oavbrutet med sin inre resa.

Men den är dold för vissa.
För dem som en gång var.

Jag är nu.

Vila vatten värme

Jag vältrar mig i vitlök och hän-ger mig åt honung.

Tröstar mig med te. Vårdar mig med vatten. Intar ingefära.

Ikväll blir det förkylningsmys med filt och film.

Men om man ska tro Micael Dalén (min favoritprofessor) så kommer jag att vara lite lyckligare än förut när det här till sist går över ...

:-)