Hur förändras en människa?
Så lätt att lägga sin utveckling i nån annans kundvagn. Hjälp mig, se mig, fixa mig, fyll i mina tomma rutor så att pusslet äntligen blir löst.
Eller att Florence Nightingale-fröjdas vid andemeningen 'att sen han träffade mig ...'. Eller 'bara lite till vid min sida'. Duktiga är vi. Viktiga dessutom. Vi har en roll.
Lika lätt att tänka; sån är jag, sån har jag alltid varit, så kommer jag förbli. Som om ingen eller inget i omgivningen leder till ändring. (Jag undrar lite stillsamt hur vi människor lär oss prata eller gå, om inte dem vi möter är lärare och inspiratörer av högsta rang.)
I min närhet; rörelse.
En älskad människa som förbluffar mig oavbrutet med sin inre resa.
Men den är dold för vissa.
För dem som en gång var.
Jag är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar