Natt-dans

Jag provar att vrida mig lite.
Fortfarande trångt.

Sen vänder jag helt om.
Något bättre. Men höften får inte riktigt plats.

Övergår till den hårda extramadrassen på golvet.
Då värker ryggen.

Tar kudde och täcke och går ut. Soffan är skön. I teorin. I verkligheten skaver den mot min nakna hud.

Tassar tillbaka in.
Männen har fullkomligt belägrat sängen.
Som vilka erövrare som helst.

Jag inser att jag aldrig kommer att ges den plats jag är värd. Så jag knuffar undan de två kropparna helt enkelt. Och lägger mig.

Om jag somnar vet jag däremot inte. För syret är nästan slut ...

Luft

Åkte långt.
Tog kort paus.

Vinden smekte.
Handen smekte.
Ögat blev mjukt och sinnet lugnt.
Bandet över huvudet lättade.
Lusten återvände.

Sen tillbaka, och genast drar nervtrådarna ihop sig till en liten armé. Kurandes bakom min glada värdinne-min. Djupa diplomatiska andetag döljer gnagande funderingar.

Jag tänker; när det är dags, då vänder vinden.

Lugnet före stormen

Vi äter sesamkryddad kyckling och underbart saftig ananas. Sitter ute.

Sommarkväll, blek himmel, lätt vind.
Höga stammar kantar stigen ner mot vattnet.
I min hand ett glas champagne.

Vi pratar om möjliga vägar att gå.
Riktningar som kan ändras.
Ny leder som kan upptäckas.

Jag blir glad. Och pigg. Vill vidare, vill utmanas, vill få ny stimulans. Mod finns. Nu får vi utreda möjligheterna.

Imorgon är allt enligt plan. Då kör vi det race vi förberett i tio månader. Fokus, koncentration, energi, export, vaken blick. Och vården; en kram, ett ord, ett leende, en hand på en rygg.

Men sen?

Hey - vart tog hon vägen?

Ja men, jag är ju här. I allra högsta grad levande. I full fart. Rörlig (aj i ryggen på morgonen), fokuserad (en sak i taget, i rätt ordning), nöjd (allt fungerar! jag kan till och med åka bort en sväng).

Jag äter popcorn till lunch, tejpar kvitton och målar blomlådor. Leder möten och köper tårta. Dricker vätskeersättning och skriver ut listor.

Har kul.
Är trött.
Stolt.

Och stöttad.

För bäst av allt är medarbetarna.
Utan dem är jag ingen.