Jag provar att vrida mig lite.
Fortfarande trångt.
Sen vänder jag helt om.
Något bättre. Men höften får inte riktigt plats.
Övergår till den hårda extramadrassen på golvet.
Då värker ryggen.
Tar kudde och täcke och går ut. Soffan är skön. I teorin. I verkligheten skaver den mot min nakna hud.
Tassar tillbaka in.
Männen har fullkomligt belägrat sängen.
Som vilka erövrare som helst.
Jag inser att jag aldrig kommer att ges den plats jag är värd. Så jag knuffar undan de två kropparna helt enkelt. Och lägger mig.
Om jag somnar vet jag däremot inte. För syret är nästan slut ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar