Jag kan egentligen inte begripa varför jag fryser.
Bor i världens vip-hörn, omsluts av välståndshull, lagar min mat med en enkel handledsvridning åt höger.
Bortskämda är vi, vi nordbor.
Det vi inte äger, har vi råd att köpa.
Det vi inte förmår, låter vi nån annan fixa åt oss.
Maskinerna är våra bästisar; vi bär runt Gud i handflatan och kan när som helst sväva ut i icke-kroppsbundet kontemplerande, bedjande eller utforskande.
Likväl sitter jag insvept i sjal med hett te intill mig.
Och har det rätt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar