Jag har upptäckt hur mycket jag tycker om att representera något. Eller någon.
Diplomatin, den som gjorde sig ett namn i slutet av förrförra seklet, har gått i arv. Värdskapet, det som löper i en ännu äldre väv, kommer helt naturligt. Jag är gjord för det här, det ser jag på min stämpel där bak.
Värme i bröstet. Lugn andning. Ett leende som leker i mungipan.
Det är så lätt. Så självklart.
Stolthet.
Och ödmjuk tacksamhet; jag är inget, ingen utan mitt sammanhang.
Så går jag vidare in på en ny led.
Kanske precis dit jag varit på ganska länge ...?
fredag, december 20, 2019
onsdag, december 18, 2019
Dagens sanning
Kanske det är ett tecken på att man är rejält trött, urkramad och redo för time-out när man börjar gråta till "Paddington 2" på Netflix?
torsdag, december 05, 2019
Högmod och fall, ni vet
Intelligens är tilldragande.
Intelligenta människor är ofta väldigt attraktiva. Hållningen är stolt, blicken klar, pannan öppen. Deras skämt blir aldrig plumpa eller lättköpta, samtal får fart genom associationer och spontana sidospår. På långt håll kan man känna igen en intelligent människa genom de riktade stegen och den nyfikna utstrålningen.
Det som inte är det minsta attraktivt är när intelligenta människor ser ner på andra, som om de var lite sämre, lite löjligare, lite mindre att räkna med.
Det gör aldrig en klok människa.
Och kloka människor är vackrast av dem alla.
Intelligenta människor är ofta väldigt attraktiva. Hållningen är stolt, blicken klar, pannan öppen. Deras skämt blir aldrig plumpa eller lättköpta, samtal får fart genom associationer och spontana sidospår. På långt håll kan man känna igen en intelligent människa genom de riktade stegen och den nyfikna utstrålningen.
Det som inte är det minsta attraktivt är när intelligenta människor ser ner på andra, som om de var lite sämre, lite löjligare, lite mindre att räkna med.
Det gör aldrig en klok människa.
Och kloka människor är vackrast av dem alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)