Covid-19 fast 22

Nu har jag covid, jag som alla andra. Funderar lite på dramat i det hela – är det inte lite värre nu, värre än en vanlig vinterförkylning? Har jag inte extra ont i mina luftrör? Kan jag inte så vad om, att näsan är mer snorfyllld än tidigare år? Och visst är jag mer trött?

Jag har ställt in allt. Lever på det som finns i kyl och frys. Arbetar hemifrån som vanligt (vad har jag för alternativ) och känner mig ödmjukt tacksamt över att jag lämnade lägenhetslivet och skapade rymd runt om mig.

Fast jag är bara förkyld. Vaccinet (som jag tror på) har gjort sitt -– jag har inte extra ont. Inte nånstans.

Så jag går en promenad.
Solen stryker stillsamt mina ögon.
Fåglar kvittrar i varje väderstreck.
Isfläckarna krymper och leran tittar fram på nytt.

Det blir vår.
Det går över.
Det är ingen fara.