Idag gick jag och röstade.
Det började redan när jag vaknade; ett slags lyckorus över att jag idag skulle få välja lappar, klistra igen kuvert och sedan se dom placeras i rätt fack. Det var fyra år sen sist.
Så kom jag till röstlokalen. Men... Var var alla musikanter? Jonglörerna? Clownerna på styltor? Var hade jag kunnat köpa mig lite sockervadd och lyssna till afrikanska trumrytmer eller sydamerikanska flöjter?
Inne i skolan stod en lång kö med allvarliga, nästan betryckta människor. I handen varsin röstsedel. Tom blick rakt fram, eller snett ner mot stengolvet. Kanske kunde stämningen tolkas som en slags högtidlighet, jag vet inte. Jag blev mest besviken. I min fantasi skulle salen vara prydd med ballonger och serpentiner, folket skulle skratta och prata med varandra - varför inte skåla också? - och fira denna dag då vi alla får vara delaktiga i demokratin: Vi har makten, det är Vi som stryker eller kryssar för namn, Vi väljer, Vi stakar ut vårt lands framtid - ja VI RÖSTAR!
En valdag skulle kunna rymma festligheter och glädjeyra, stolthet och gemenskap. Vi lever ju inte under en diktator, vi har inget egentligt förtryck att kämpa emot. Vi bor i ett fantastiskt vackert, skyddat och priviligierat hörn av jorden. Varför kan vi inte vara glada och fira valdagen, istället för att tyst tiga i en lysrörsupplyst skolsal, smusslande med valsedlar så att ingen ska se vad vi tycker och tänker.
Jag gick hem. Om fyra år ska jag ta med mig några flaskor champagne och bjuda mina medmänniskor i kön på. Ikväll skålar jag med mina käraste framför valvakan. Heja Sverige!
3 kommentarer:
I våran stads skolsal var det jättekul. Först blev man omkramad av två rödklädda sossar så man kunde inte taka nej till deras valsedlar. Sen dök en spelpolare från motsatta blocket upp med ett lyckligt leende fån öra till öra över att jag kommit för att rösta på honom som stod på andra plats enligt egen upplysning. Slutligen seglade den unge kanditaten till kummunrådsposten in, dunkade mig i ryggen och lovade jättefest senare i kväll. Här behöver man inte bära med sig sponken!
Soligt roligt ett ovanligt val. Alla tycker vi det är dags att byta lakan och så får vi hoppas att det blir!
Nja, "alla" tycker väl inte?!?
Skicka en kommentar