Fågel Fenix

Nu är det dags.

'Catarina - rakt upp och ner' startade som en skrivarlya i cyberspace - övergick till en ljusglimt i den mörkaste av tider - blev så småningom en krönikespalt, fylld av personliga associationer - fick ibland agera dagbok, inte minst pga mitt eget behov av dokumentation - och fyllde mitt berättarbehov, jag som lever utan vuxen i min vardag som kan ta emot skildringar, funderingar eller upprörda reaktioner.

I 4,5 år har jag skrivit här, lekt, frågat, formulerat, poetiserat eller bara lättat på trycket. Jag har fått några trista kommentarer, men mest fina, goda, värmande ord.

Nu slutar jag.
Allt har sin tid.
Jag brinner upp och återföds nån annanstans.
Tack du som läst mig.

...

Borde gå ut.
Nej, avskyr ordet 'borde'.
Börjar om:

Behöver gå ut.
Solen, luften, nypet i kinderna.
Glittret när en stråle träffar en tunt isklädd pöl.
Rymd runt min varelse.
Att se långt.

Vill ut!
Måste ut!
Där ute, jag och naturen, en stunds timeout - eller inte, kanske en stunds verklighet? Bort från bokstäver, siffror, beslut, onda axlar och den av data-skärm framtvingade gamnacken.

Vill solen.
Vill vilan i mig själv.
Vill rörelsen i min kropp, friheten i mitt sinne.

*

Halv fem.
Solen är borta.
Där ute: grått.

Nu går jag.
Ut.
Till sist.

Bloggen goes Husmorstips

Jag är inte mycket till husmor.
Men jag gör mina iakttagelser, och här kommer tips hur du kan lösa vissa problem i vardagen. (Alla har jag själv provat i slutet av en hektisk vecka, med garanterat gott resultat. Speciellt den sista rekommenderas varmt.)

Mot hunger - mat
Mot ryggont - kiropraktor
Mot färglöshet - smink
Mot tystnad - musik
Mot hosta - Theracough
Mot trasiga saker - superglue
Mot trötthet - sömn

Jag är inte direkt nån Laila Bagge

Jag älskar mitt jobb.
Jag lever med det, dygnet runt - det är mer en livsstil.
Jag utvecklas, utmanas, utbildas. Är fri under ansvar. Är kreativ, ledande, samspelande.

Men jag älskar inte alla delar av det.
Några rent av hatar jag.
Fasar inför.

Ändå: det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.
Att jag sen går med värk i hjärtat resten av dan, det är min privata börda...