Borde gå ut.
Nej, avskyr ordet 'borde'.
Börjar om:
Behöver gå ut.
Solen, luften, nypet i kinderna.
Glittret när en stråle träffar en tunt isklädd pöl.
Rymd runt min varelse.
Att se långt.
Vill ut!
Måste ut!
Där ute, jag och naturen, en stunds timeout - eller inte, kanske en stunds verklighet? Bort från bokstäver, siffror, beslut, onda axlar och den av data-skärm framtvingade gamnacken.
Vill solen.
Vill vilan i mig själv.
Vill rörelsen i min kropp, friheten i mitt sinne.
*
Halv fem.
Solen är borta.
Där ute: grått.
Nu går jag.
Ut.
Till sist.
4 kommentarer:
du är en fet liten fuling!!!
VEM skriver så VIDRIGA ord?????
VEM mår så illa i sig själv att han/hon måste trampa på och sarga någon annan för att själv må bättre???
Stackars , stackars du!Känns det bättre nu?
Ingen fara - jag är liten, det är sant. Men det är också allt. Jag kände mig inte trampad på.
Fast det är kommentarer likt den från 'Anonym' som får mig att allvarligt fundera på att lägga ner bloggen.
Kom in till dig och din blogg för att hämta kraft och inspiration. Fick det också - den märkliga anonyma kommentaren är så ointressant. Men en tagg - denna baksida av att vi nu kan öppna oss så lätt mot världen. De som vill kan lättare skada. Just därför får vi inte sluta, vi som vill nåt annat: dela med oss, inspirera och inspireras. Så nej, lägga ned bloggen is not an option.
Skicka en kommentar