Nu är det dags.
'Catarina - rakt upp och ner' startade som en skrivarlya i cyberspace - övergick till en ljusglimt i den mörkaste av tider - blev så småningom en krönikespalt, fylld av personliga associationer - fick ibland agera dagbok, inte minst pga mitt eget behov av dokumentation - och fyllde mitt berättarbehov, jag som lever utan vuxen i min vardag som kan ta emot skildringar, funderingar eller upprörda reaktioner.
I 4,5 år har jag skrivit här, lekt, frågat, formulerat, poetiserat eller bara lättat på trycket. Jag har fått några trista kommentarer, men mest fina, goda, värmande ord.
Nu slutar jag.
Allt har sin tid.
Jag brinner upp och återföds nån annanstans.
Tack du som läst mig.
14 kommentarer:
Tack för alla tankar, idéer, synpunkter färgade av din personlighet. Du har skrivit så begåvat, vilket kännts bra i dessa tider med ett förskräckligt babblande på så många andra bloggsidor. Jag kommer sakna din blogg./CFG
Tack för att vi fått läsa alla dina ord! Jag beundrar dig. Hoppas på ett återseende någonstans och önskar dig all lycka.
En sångare från Arboga
Å vad tråkigt! Har verkligen uppskattat att läsa din blogg, fast jag varit en senfärdig kommentator. Du har en fantasisk förmåga att med ord väcka känslor. Det är inte allom givet. Det är dock en tröst att veta att du tar hand om den förmågan i ditt kreativa arbetsliv, annars vore det en riktig förlust att du slutar. Nu kanske det bara är så att du får mer tid till något viktigare. Tack för den här tiden! /Malin (H3A)
Jag kommer att innerligt sakna dina glada, ledsna, nyfikna, eftertänksamma, observerande, optimistiska ibland sorgsna ord. Jag kommer att sakna dina kommentarer om folk och fä och liv och leverne. Jag kommer att sakna den glimt av din vackra själ som din blogg då och då förmedlat.
Var rädd om dig , ta hand om ditt slott och din koja och de du har nära och runt om dig. Vi är nog många som kommer att sakna dig!
Även jag kommer att sakna dina tankar och dina ord. Men vet att jag kanske har turen att få ta del av dem någongång när vi ses igen.
Hoppas att det inte dröjer alltför länge :-)
Vi får väl dra ihop till en ny middag eller kanske en enkel fika ute på Söder...
kram
Anita
(uwp)
Kära ni goda, fina vänner i mitt liv!
Tack för det ni skriver. Jag har varit lite sorgsen och saknat bloggen, men jag är säker på att mitt beslut är rätt.
Ni känner ju mig, ni som kommenterat. Jag försvinner inte, finns live.
Människor gör sig allra bäst live.
(Sen kommer jag aldrig att sluta skriva... på ett eller annat sätt.)
Din jävla pateiska fitta! vi vet båda två att du aldrig kommer sluta kolla efter kommentarer! vet båda att du aldrig förtjänar fina kommentarer. Du är en spermaätande likhora som ljuger och sviker människor som sviker dig !!
Din jävla pateiska fitta! vi vet båda två att du aldrig kommer sluta kolla efter kommentarer! vet båda att du aldrig förtjänar fina kommentarer. Du är en spermaätande likhora som ljuger och sviker människor som sviker dig !!
???
Klart jag kollar - dvs de skickas direkt till min mailbox och den är öppen i stort sett dygnet runt.
OCH VEM ÄR DU? Tycker du att jag ska ta dig på allvar? Om "vi vet båda" nånting så får du gärna visa lite mod och berätta vem du är.
Märkliga människa som vill ge dig på mig...
Minns faktiskt knappt att jag skrev den där otäcka kommentaren. Är kraftigt alkoholiserad och du behöver inte ta mig på allvar. Din blogg kom i vägen för mig det är hela saken.
Så tråkigt! Hur skall man då hålla koll på sin lillasyster? Får väl skaffa familjeabonnemang på mobilen så jag kan se var du är någonstans. Men visst är det så - var sak har sin tid och varje skede i livet har sina behov. Det är i alla fall imponerande att du höll i så länge och hela tiden fyllde bloggen med läsvärt innehålll. Tack för den här tiden och väl mött i andra forum!
Åh, tänk att man inte ska kunna vända ryggen till utan att det händer katastrofala saker!
Nå, katastrof var väl att ta i - du FINNS ju...men nog kommer jag sakna dina inlägg. Din blogg är den enda jag dagligen följer...alltid går in på varje morgon, varje kväll.
Ja, utom just nu förstås, då Telia bestämt sig för att det är vääääldigt komplicerat att flytta ett litet bredband tre hus bort. Nu har vi varit utan internet i evigheter, och än verkar det inte bli nåt. Det är fullt i nån plupp, eller hur det var.
Nå, någon sällsynt går smiter jag in på jobbet ( är rätt restriktiv där, arbetsmoral eller nåt?) - men nu bara MÅSTE jag få kramas hejdå i din blogg.
Och jag MÅSTE snart få kramas HEJ HEJ i riktiga livet! Kommer du med våren, tro?
Söta, fina Catarina - tack för allt vackert, roligt, sorgset, tänkvärt och poetiskt jag fått mig till livs i din blogg!
Vi ses!
Kramar en masse
från din Kia
Kia - kära!
Jag kommer till våren, det är ett löfte.
Och min bror: tack för fina ord. Visste faktiskt inte att du läste bloggen...
Så Anonym: din kommentar (dina kommentarer?) är en av anledningarna att jag lägger av. Alkoholism är en sjukdom, jag vet, men den ger dig inte tillåtelse att såra.
Tag hand om dig - och ta tag i dig.
Än en gång.....så tomt det är, jag sitter här och läser alla fina svar du fått... ser du nu vad du har betytt för många omkring dig. Säger som Christian, HUR skall vi nu kunna hålla lite koll på dig, vad du gör var du är, hur du mår, vi alla som älskar dig, vi alla som läst din blogg sgs dagligen. Och du alkoholiserade kräk, dra åt fanders och stanna där.Du har ingen rätt i världen att vräka ur dig sådana vidriga ord!!!!!
Skicka en kommentar