söndag, juni 14, 2015

Storfiskare

La ut mig själv som bete.
Agnade med min lust och längtan.
Tvekade, skälvde, avvaktade.

Såg stimmen lystet vända mot det som serverades, drog hastigt in och gömde mig för en stund i vassen.

Men sen ...
Nej, nappet gjorde inte alls ont.
Ingen käft som slöt sig, bara ett mjukt nafsande.
Som en omfamning.

Sakta halar vi nu in tillsammans.

Inga kommentarer: