Trygghet eller nyfikenhet?
Det du känner till eller det som lockar med fräschör?
Något du kan av gammal vana eller smakprov på något nytt?
Tro mig, jag är den första som manar till nyfikenhet, språng ut i det okända, upptäckarlusta. Håll fram något jag aldrig sett förut framför mig och jag synar det ivrigt, utforskar det lustfyllt, stoppar det modigt i munnen.
Jag vill lära mig. Utmanas. Tänja mina egna förmågor.
Och jag vågar känna mig dum, okunnig, oinsatt.
Jag kan absolut göra bort mig. Misslyckas.
Prestigelöst ger jag mig hän åt det nya, tills det assimilerats till kunskap och erfarenhet i mig själv.
Men människor ...
Det är något helt annat.
Människovärdet är större, djupare och starkare än allt annat.
Varje människa är en kontinent att utforska.
Det går att vara nyfiken på samma person. Framför allt om den människan också vågar befinna sig i rörelse, förändring, växande.
Trygghet är inte detsamma som tristess.
Och det är inte alltid brända broar går att reparera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar