Tänker så det knakar. Vänder och vrider. Provar nya banor. Pennan i höger hand, kladdar febrilt på papper och post-it lappar. Pennan i munnen, tio fingrar löper över tangentbord, tummen glider mot datorns touch-pad. Ögonen stirrar på skärmen. På pappret. På skärmen igen.
Nya lösningar ska fram. Annorlunda nötter knäckas. Eventuella framtida hinder forceras.
Till sist lägger jag mig raklång i soffan, stirrar rakt upp i taket och rätar ut tanketrådar.
Det är då det kommer.
I avslappningen.
1 kommentar:
Helt rätt man ska lyssna på kroppen. Du är duktig på att beskriva vardagskänslor, roligt att kolla in på din blogg
mvh Kristina
Skicka en kommentar