Vad är det som gör att man förstår först när man ser i backspegeln?
Är det tiden?
Det omvända perspektivet?
Eller för att även mentala muskler tenderar att byggas under återhämtning?
Nuet.
Så värdefullt.
Men så svårt.
Det är som om det alltid är lättare att fokusera på det som känns fel, här och nu, än det som utmanar, pressar, kräver. Det som gör att vi växer. Att nu-uppfattningen är en upplevelse av krångel, medan de svårigheter som pågår förstås är den livsplattform som vävs allt starkare inför framtiden.
Och där framtiden är, känns nuet som var fullkomligt nödvändigt. Då.
Men nu-jaget inser att hon skulle ha uppskattat nuet som var mer.
Fokuserat tvärtom.
Varit tacksam, inte tyngd.
Och medan tankarna far på detta sätt, pågår ett nu som också tynger ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar