Jag dyker.
Drar in all luft jag kan och ger mig av.
Det hade förstås varit tryggare att guppa runt där uppe på ytan. Låta solglittret leka mot min hud. Ryckas med. Plaska till. Simma in mot land när jag blev trött. Eller bara less.
Istället tar jag mig djupare ner.
Mörkret och trycket tätnar.
Men magin är fullkomlig.
Och när jag återvänder är jag rikare än jag nånsin varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar