Jag är, som de flesta kvinnor i min ålder, extremt missnöjd med min kropp. Jo visst, den smälter mat som den ska. Den ger mig njutning. Den tar mig dit jag behöver gå.
Men den är plufsig, och lite stel, och lite värkande, och blek ... Och jag, estet som jag är, älskar skönhet. Alltså får jag intala mig, gång på gång, att det INRE är det vackraste vi har.
I alla fall. I morse snubblade jag på en annons som slog an precis allt det där. Likt en glittrande metallbit guppade den runt, och jag nosade och nosade, simmade runt, ja nafsade till och med i kanten. Tänk om ...?
Och så kom dagen, uppdragen och tron att allt var under kontroll.
Men icke!
Så en hammock och en massagekudde rikare får jag glatt glömma annonsen, för nu har jag inga resurser kvar att bli grundlurad för.
Tji fick du, du som spelade på mitt låga själv-kropps-förtroende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar