Restiden från säng till dator är 30 sekunder, om jag tar myrsteg. När jag vill ha fikarast behöver jag inte bara lätta på rumpan, utan dessutom ta fyra och en halv till fem steg. Lunch skulle förstås kunna ätas ute, förutsatt att jag tog med en kall sallad, matig macka eller varmkorv i termos. Men oftast äts den på samma köksbord som nyss utgjort arbetsplats. Det vill säga; arbetandes och tuggandes i skönt samförstånd.
Nu arbetar jag hemifrån för att det pågår en virusattack där ute. En liten jävla skit med krokar som muterar sig och leker katt och råtta med både vetenskapsmän, regeringar och oss vanliga dödliga.
Och plötsligt håller jag på med massa andra dumheter ...
Äter godis, äter macka, dricker 14 koppar te, äter lite till, längtar efter mer godis, struntar i att borsta håret, struntar i att borsta tänderna, öppnar kylen och ser om det finns nåt att äta, struntar i att byta strumpor, struntar i att gå ut (om det inte är för att köpa gods) ...
Och så vidare.
Dag ut och dag in.
Förbannade virus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar