måndag, juni 30, 2008

Med obefintlig tanke på miljön (tyvärr)

Lidköping måste vara landets mest trafikerade stad. När man har lite ont om tid så där, då är det helt hopplöst och rätt stressande att stå och vänta med brummande motor för att komma ut på en väg. Är det inte från ena hållet det kommer en bil svischande, så är det från det andra. Min korta vila mellan 8-16 skiftet och 17-23 skiftet krymper just på grund av alla dessa bilar. (De har infört gratis stadsbussar. Jag förstår precis varför.)

Idag har jag besökt Falbygdens ost för första gången i mitt liv. Ostbuffén såg smaskig ut, men det kändes inte helt rätt att klämma i sig ost och kex till lunch. Speciellt inte utan tillhörande rödvin. Sen har jag försökt organisera 27 musikers ankomst, med nycklar, transporter, information och individuella behov. Ett tag kändes det helsnurrigt, men så landade tankarna på organisationsklistret, och nu är vi beredda att möta en orkester.

Ska ta en dusch. Äta en sallad. Och åka ut till slottet. Jo, jag har roligt. Också.

söndag, juni 29, 2008

En Tycho Brahe dag

Vilken j-a dag.

Först spillde jag ut en hel kopp kaffe på golvet. På Centralen där jag lämnade flickorna vid tåget kostar det plötsligt 10 spänn att kissa. Sen åker jag till min lägenhet; där i posten ligger ett grinigt kravbrev på en avgift jag betalat i januari, med hot om inkasso. Jag hittar verifikationen på nätbanken, men brevet innehåller ingen avsändaradress, inget telefonnummer. Blir skitsur!

Kom iväg, körde nästan två timmar och stannade för att tanka. När jag skulle betala fanns ingen plånbok i väskan. Den låg kvar hemma... Bara att köra tillbaka (mycket riktigt, den var där) och ge sig av igen, fyra timmar försenad och med hysterisk nackvärk. På vägen ringer de från repetitionen ute på slottet (tanken var att jag skulle varit där): brandlarmet har gått. Suck. Klart som f-n att man inte poppar popcorn på ett barockslott.

Kommer fram till sist, 75 mil senare. Har glömt musen till datorn i Stockholm. (Flyttar den fram och tillbaka, men missade det idag.) I Lidköping finns inga mac-återförsäljare.

Nu räcker det. Undrar om jag ska våga mig ut - riskerar att bli överkörd. Men det vore trevligt att vara med på krogen som visar andra halvlek för oss kulturarbetare. Går nog dit en stund. Alltid finns det nån som kan tycka synd om mig en smula.

lördag, juni 28, 2008

Med feber i kroppen

Riktigt feberyr i natt. Vaknar halv åtta och ger mig av direkt. Streckkör med en smörgås vid min sida, lyssnar på "Ring så spelar vi". Varför kan jag inte vara folklig? tänker jag. Varför kommer jag garanterat aldrig ringa till ett sånt program, hur lätta jag än tycker att frågorna är? Eller köpa en bingolott? Resa på husvagnssemester? Funderar i vingliga banor, och undrar om det är det adliga arvet eller uppväxten i isolering som ligger i botten.

Kommer fram i tid, hinner äta en snabb lunch innan jag och N och mina föräldrar åker till ridlägrets avslutning.

M sitter spikrak i sadeln. Fullständig balans. Helt orädd. Hoppar högt och säkert. Hon är tolv år...

Och jag är djupt imponerad.

Så flyter dagen vidare sittandes på ett båtdäck med skruvmejsel i handen, god middag och packning av flickornas utspridda kläder. I morgon åker de till Dalarna. Utan mig.

fredag, juni 27, 2008

Aj...

Idag kom den stora tröttheten. Hela kroppen värker. Jag rör mig sakta: varenda liten cell ömmar. Ändå får jag mycket gjort, i lugn och ro. Allt är uppstyrt, jag kan släppa detaljerna och gå tillbaka till planerandet och huvudansvaret.

Just när jag ska hämta vår ljusdesigner som rest från Stockholm idag (hurra - än en tekniker på borggården) ringer N.
Hon har kommit in på Södra Latins gymnasium, sångsolist, i stenhård konkurens. Hon gråter. Jag gråter. Sen skrattar jag och får ny energi. Nu är jag lugn: hon har tre riktigt bra år framför sig.

Snart bär det iväg till Läckö. Ikväll är det genomdrag. En veckas arbete på plats ska redovisas. Hur långt har vi kommit? Hur mycket saknas? Hur mår alla? Jag är inte regissör längre, så jag är lyckligt fri från tankarna på gestaltning och kommunikation, men mitt öga spanar runt omkring: vilken rekvisitan är inte klar? Räcker förrådet till? Var placerar vi det snabba kostymbytet? När finns tid att måla scenen, den måste ju hinna torka innan nästa repetition? Teknisk samordning och praktisk logistik? Biljettinsläpp - vem? Programbladsförsäljning även i pausen? Ryms orkestern bakom scenen också? Var hittar man en pukpall? Hur lång är föreställningen, och vilka behöver veta?

Och så vidare. Bäst att jag vilar lite innan kvällen.

torsdag, juni 26, 2008

Nu sitter jag här igen

...vid datorn, på väg mot midnatt, efter en lång arbetsdag. Jag hinner inte tänka så många personliga tankar just nu, två veckor innan premiär, men ibland suger det till i själen när jag snuddar vid minnen, känslor, insikter. Är det min lott att vara ensam? Jag tror det. Ända sedan jag var barn har jag lekt i min egen fantasivärld. Skapat inre landskap och sociala sammanhang, skyggat för de yttre. Men jag har alltid tyckt mycket om människor.

Och just nu tycker jag mycket om det gäng jag arbetar med.

onsdag, juni 25, 2008

Så lyder min onsdagsrapport

Vad ska jag berätta? Vet inte om det finns något spännande, jag tragglar ju på utan avbrott; långa dagar, trötta ben, snurrig skalle. Men runt om mig finns ett gäng riktigt bra människor som gör projektet roligt, värdefullt och mycket speciellt.

Jo, jag kan skriva att jag nyss smällt i mig tre mums-mums i ren trötthetsdesperation, att jag inte hunnit tvätta eller handla eller diska, att jag är kass på att veta var min högra framkant på bilen håller till och att jag skulle kunna dansa vilka soldanser som helst för att frammana ett högtryck.

tisdag, juni 24, 2008

Webdagboken fortsätter

Det är ofattbart. Jag har legat på en alldeles för hård säng sedan första maj, med gästmadrass i garderoben, och så fick jag den geniala idén att lägga madrassen på sängen istället - och vips sov jag som en stock och hade mindre ont i ryggen när jag vaknade. Det där med att ta hand om sig själv, hur svårt kan det va?
(”Du tar hand om alla andra hela tiden. Vem tar hand om dig?”, sa han som vann mitt hjärta. Kärleken försvann, men högaktningen finns kvar.)

Far runt som en tätting som vanligt och fixar allt utom det som står överst på min lista. Har inget val. Mitt uppdrag är att ansvara för personal, budget och verksamhet och målet är den färdiga föreställningen i juli. Jag gör det som måste göras, oavsett om det ligger på mitt bord eller inte.

Ännu en alldeles för lång dag. Jag måste se upp.
För nu är det definitivt ingen som tar hand om mig.

måndag, juni 23, 2008

Snälla, ge mig ett bad

Igår slutade min arbetsdag vid midnatt, idag skriver jag upp 16 timmar. Körsångare och solister har checkat in, en efter en. Repsal har fixats och hyrbilar hämtats. Ständiga telefonsignaler som kräver sina svar. Möten och informationer och repetitioner och snålblåst på barockslottets borggård. Kaffe bakom scen, organisation av prylar och personer framför. De fryser, men jag har varit med förr så jag har ylletröjan och ulstern på, varpå jag svettas när allt ska bäras undan i slutet av den långa dagen.

Nån som vet en ledig och varm jacuzzi nånstans?

söndag, juni 22, 2008

Back in business

Strålande sol imorse, i östra delen av landet. Säger hej då till de mina och bilar västerut, mot grå himmel och regn. Nu väntar jag på att ta emot alla de artister som kommer resande för att börja repetitionerna på slottet imorgon. Spännande.

Har jag hunnit det jag skulle? Nej, det finns kvar en mängd uppdrag att utföra. Men jag har inte förmått mer - jag är människa, inte maskin.
Det finns ett lugn i det också.

lördag, juni 21, 2008

L'ecole de la vie

Idag har jag gett min äldsta dotter sitt livs första körlektion. Hon var brilliant; samlad, lugn, lyssnande, varsam. Jag hade tänkt att hon bara skulle sitta en stund i förarsätet och känna på de olika reglagen, men efter en timme kunde hon både köra framåt, backa och vända. Och jag kände - som jag känt från första stund - att jag litar fullständigt på henne.

Min yngsta åker till sitt ridläger imorgon, ensam. Ett läger med övernattning. Hon har ingen välkänd kompis vid sin sida, som de flesta andra i hennes ålder. Än en gång imponerar hon på mig med sin beslutsamhet och sitt mod. Jag vet att hon är nervös - men hon tänker genomföra detta, målmedvetet och fokuserat.

Alltså. Nu har jag två självständiga flickor som snart flyger ur boet. Betyder det att jag är gammal och på väg utför? Icke. Jag känner mig fortfarande som 25, oavsett yttre skavanker. Och jag lär mig något nytt, varje dag.

För jag har alltid tyckt att livet är som en enda lång lektion, och det gäller att lära sig av allting, både det mörka och det ljusa.

Midsommar

Sol på ostkusten. Provsmakning i marsipanfabrik. Båtfärd med stänk och skratt. Lunch på klippa. Dopp i havet! Majstång kläs och kransar binds. Små grodor och coola moves - I freaking fucking love ya' - oändligt långt enebärsnår. Barn, stora och små, alla lika älskade och älskliga. Smörgåsbord och himmelskt god efterätt. Öl och champagne. Ljus, varm kväll.

Ja, jag kopplar av fullständigt.


Men ändå: kan inte undgå att bli lite påmind...

torsdag, juni 19, 2008

Lycka

Upp klockan sex. Bilar till Göteborg. Genomdrag på operan. Och ja, det blir riktigt, riktigt bra det här. Men just nu känns det inte viktigt. Idag skriver jag om det värdefullaste jag har: N och M.

Kör i 140 km/h för att träffa dem så snart som möjligt, och till sist kommer jag fram till lilla, idylliska Trosa, till lilla paradiset nere vid ån, och till föräldrahemmet, där nu också mina döttrar finns.

M kommer springande emot mig när jag kör in bilen genom grinden. N visar upp alla danser hon lärde sig på Bounce Summer Camp. Båda flickorna är varma, keliga, glada, fyllda av historier (mest N, M tar alltid lite mer tid på sig) och så makalöst vackra. Det var tre veckor sen jag träffade dem sist, och jag kan se att de tagit ännu fler steg ut i det egna livet, blivit ännu mer sina egna jag.

Nu ligger de i rummet bredvid mitt på vindsvåningen. Det är lycka.

onsdag, juni 18, 2008

Director's cut

Vaknar tidigt och utsövd, så det är lika bra att gå upp och börja dagen. Precis när jag ska gå iväg till jobbet ringer väckarklockan... Snacka om flextid.

Kontorsjobbar några timmar, roddar piano, stolar + notställ till repsalen i stan och åker sen till slottet. Där möter jag tre underbara skådespelare/barnguider som ska spela dockteater hela sommaren, i det rum där vi byggt barnens egen teater. Tjejerna visar sagan för mig, och sedan repeterar vi.
Jag är regissör igen - mitt jobb, min plattform, min lust! (Fick syn på en lösning istället för det idiotiska slut som jag la för två år sen. Så enkelt det är när man ser med ogrumlad blick.)


Dockorna Katarina Charlotta och Biskop Brynolf, gjorda av Tjåsa Gusfors.

På borggården är scenen rest, men den översta delen saknas, den som går ner från balkongen. Minns starkt kvällen 1997 när jag satt med Jan-Ove och Mårten på krogen och full av öl och entusiasm diskuterade hur scenen skulle se ut. I hörnet satt en man i basker och lyssnade på oss. Efter att vi hade pladdrat länge och väl säger han plötsligt med hög röst:

- Kan ni inte bygga en stor trappa ner från balkongen?

Imorgon blir det som han sa, främlingen. Men då är jag i Göteborg igen.

tisdag, juni 17, 2008

Hemma igen

Vet inte riktigt hur jag orkade köra hem från Göteborg, men nu är jag i alla fall tillbaka, i andrahands-lägenheten som jag mer och mer börjar känna mig hemma i. (Har möblerat om, hängt upp ett skynke på tavlan som jag inte tycker om och planterat lite på balkongen.) Ögonlocken är tunga som ovädersmoln och ljudet i öronen värre än på länge.

Sätter på en film och kraschar i soffan en stund. Idag blir det inga reflektioner eller innehållsrika berättelser på bloggen...

måndag, juni 16, 2008

Catarina Regina

Idag har jag varit drottning. Efter en timmes kontorsjobb körde jag ner till Göteborg och började repetera klockan tio, som korttids stand-in för den riktiga Kristina. Hon är arg, hon är maktfullkomlig, hon är full av kärlek till sin Magnus Gabriel. Det var riktigt roligt att än en gång stå på scen, inte framför som jag gjort de sista tjugo åren. Det är liksom ett annat perspektiv.

I natt sover jag i en ateljé på Konstepedemin vid Linnéplatsen. Stort tomt rum. Eko. Ljus. Yta. Jag önskar att jag hade staffliet med mig. Men jag kanske promenerar bort till Gyllene Prag istället. För nu kurrar det i magen.

söndag, juni 15, 2008

Mer utflyktstips

Upp tidigt, frukost, lägger mig för att läsa lite Norén, men så måste något ha hänt, för plötsligt vaknar jag av dundrande kyrkoklockor klockan tio.

Långt telefonsamtal med sångar-vän som jag inte pratat med på länge, sen gör jag matsäck och ger mig iväg. Regnet hänger i luften, men ovanför mig är det konstant sol.


Kinnekulle är så vackert så att det nästa gör ont. Om jag blir kvar på denna arbetsplats i framtiden vill jag nog köpa mig ett hus och bosätta mig här helt och hållet. När barnen flyttat hemifrån.

Jag parkerar och vandrar till Lasse i Bergets grotta. Hit flyttade Lasse Eriksson, en jägare, enligt sägen också trollkunnig, omkring år 1880. Han bodde i grottan tillsammans med sin hustru i 30 år, långt ifrån larm och nymodigheter, helt utanför det civiliserade samhället. Jag satt där en lång stund och försökte föreställa mig hur det var. Hur de kände sig. De var ju i alla fall två.

Byter p-plats och går till Martorpsfallet istället - nu förstås helt torrt. Men vilken natur! Mäktiga klippor, ljuvliga ängar, blåklint i sädesfält och vildros på kullarna. Smultron! Jag äter min sallad i hagen där korna ligger ner en bit ifrån mig (det kommer att bli regn).

Dricker kaffe på en hantverksgård och besöker Forshems kyrka på hemvägen. Väl tillbaka i stan sticker jag in på gymet och sätter mig en halvtimme i massagestolen - den oumbärliga uppfinningen för oss utan manshänder i vår närhet!

Handlar, bloggar och ska snart förbereda morgondagen. En dag med luft och ljus och flyktiga tankar och lugna känslor. Imorgon måste fokus, skärpa och energi knäppas på igen. Det ska nog gå bra.

lördag, juni 14, 2008

Nu: soffan

Kassörskorna på ICA bar blågula fotbollströjor. Turistbyrån sålde kepsar och flaggor bara idag. Min annars så bullriga gata utanför är nästan öde.

Jag har arbetat 63 timmar den här veckan. Nu lagar jag kycklinggryta, dricker öl och knaprar pistagenötter. Snart tittar jag på matchen. Heja Sverige.

Äntligen!

Lattevispen som inköptes för flera veckor sedan fick till sist batterier efter ett ögonblicks klarhet i mataffären igår - så nu är mina frukostar som de ska vara.

Tog en öl, som blev två plus mat, igår kväll med Gunilla, vår maskör. Trevligt - och gott (bästa maten i Lidköping: Stures Krog). Nu, lördag morgon, försöker jag sakta men säkert mobilisera energi för att medverka vid dagens öppet hus för allmänheten på nya turistbyrån.

Men på söndag - då tänker jag vara ledig!

fredag, juni 13, 2008

Grå fredag

Mitt emot min balkong ligger en skola. Imorse stod där ljusklädda barn och firade skolans sista dag. Det högg till i hjärtat och jag höll på att börja storgråta. Varför är jag här och inte hos mina flickor? Vad håller jag på med? Med ett stort svart hål bakom bröstbenet gick jag till jobbet, det där uppslukande, utmanande och utmattande. Om bara barnen, den familj jag har kvar, fanns här skulle allt kännas bättre.

Mitt i mitt eget arbete ringer en man och säger "Hej, jag har fått i uppdrag att skriva lite om slottet, men jag tänkte att du kanske redan har något?" Jaha. Ja. Visst, jag skriver. Men jag tar ingen gammal text, utan författar en ny. Hur lång ska den vara? 3500 tecken. Shit. Det slänger man inte ihop på en kvart.

Till sist kommer jag i alla fall iväg till Läckö för att titta till scenbygget på borggården. Stiligt! Plötsligt börjar det regna och jag fryser i bara sandaler och linne, så den stund av återhämtning jag hade tänkt mig i trädgården får utgå. Åker tillbaka till stan istället.

En efter en går hem från jobbet. Jag funderar allvarligt på att göra detsamma. Har ett 32-sidor långt programblad att korrekturläsa.
En annan dag.

torsdag, juni 12, 2008

Märklig morgon, rolig kväll

Märkligt att vakna på ett hotellrum, klä på sig samma kläder som igår - ingen hårborste, ingen mascara - ta tåget tillbaka och så direkt in på kontoret och börja jobba. Men efter några timmar åkte jag i alla fall hem, duschade, åt och bytte om till något mer representativt.

Vid fem träffades vi igen på det kontor som numera också är syateljé, verkstad och förråd (varenda kvadratmeter utnyttjas maximalt). Kort repetition och genomgång inför kvällens evenemang. Snabba beslut, spontana grepp, ohejdat flöde - precis som det kan vara ibland!

Med sy-dockan iklädd 1600-tals kostym vandrar vi till torget och medverkar i turistbyråns invigning. Irène sjunger om löss så att det dånar om det, Emma debuterar som skådespelare och jag och Simon håller varsitt anförande. Mingel med Vänertallrik i handen. Stilla samtal med medeltidstränsad svart häst. Chans att tacka Emmas rektor för att jag fått henne som praktikant.


Så går vi tillbaka genom stan. Glada, nöjda, trötta.
Ikväll dricker jag ett glas vin...

onsdag, juni 11, 2008

Glöm 21.52

Kom aldrig hem. Alla tåg inställda. Skogsbrand...
Så nu sitter jag på ett hotellrum med nyköpt tandborste och en påse tröstgodis. Saknar min kudde, annars är det inte så farligt.
Säga vad man vill, men tillvaron är rätt äventyrlig ibland!

6.22 - 21.52

Bloggar från Göteborgs centralstation. I magen ljummen pastarätt, inte så god, men nödvändig (hungern är den bästa kryddan).

Tåget gick 6.22 i morse. Åkte förbi Göteborgsoperan för att hämta ett paket, sedan till teatern för möte innan repetitionerna började. Underbara artister, varm och fin stämning. Makalös musik och text. TV kom, filmade och gjorde några intervjuer. Och jag fyllde hål i helheten, samlade upp, strukturerade, ordnade. Är jag deras personal? Ja. Och samtidigt deras ledare - det är jag som anställt dem, varenda en. Tappar jag status om jag städar upp, ställer fram och serverar? I så fall skiter jag i det. Det behövdes göras. Svårare än så är det inte.

Men nu är jag gruvligt trött. Trodde att jag skulle hinna med ett tidigare tåg, men jag är egentligen inte det minsta förvånad, när jag sitter på stationen och väntar. Vid tiotiden ikväll är jag hemma. Längtar in i duschen, längtar ner i sängen, hur hård och obekväm den än må vara.

På vägen hit passerade jag en smyckesaffär. Reklam för förlovningsringar i skyltfönstret. "Kärleken är evig" stod det med stora bokstäver. "Lögn" tänkte jag.

Just nu är jag ändå glad att ingen klagar på mig för att vi aldrig hinner ses...

tisdag, juni 10, 2008

Very Important Person

Tolv timmar på jobbet idag igen. Gick igenom listan över gäster som skall bjudas till premiären. Jag förstår vikten av att bjuda in betydelsefulla och tungt vägande personer, men hela mitt jag strider mot hierarkiska mönster. Tänker på hur jag alltid minglat bland fotfolket, arbetarna, gräsrötterna, hur jag har svårt att skapa strategiska kontakter och nätverk.

Men min chef uttryckte sin önskan att jag skulle vara med i den privata sfär som bjuds in till förfriskningar (läs champagne) innan föreställningens början. Han har rätt, jag räknas numera till the very important persons. Känns det så innerst inne? Jag som kröp ner i väskan som barn, jag som alltid trivts bäst bland teaterns tekniker, jag som på fester alltid hamnar med barnen som deras lekledare.


Är glad att jag packade strykjärnet och finklänningen.

måndag, juni 09, 2008

Svettig dag

Igår kväll kom den första externa medarbetaren till stan, så dagen började med att vi kvitterade ut en hyrbil åt honom + planeringsmöte på kontoret. Sen började det rulla. Försökte hålla fokus, men stickspåren var många. Det jag skulle ha gjort förblev ogjort - men en mängd andra saker klarades av istället. (Min plan att sitta ute en stund på lunchen sprack fullständigt; det blev en snabbis med mikromat...)

Efter lunch iväg till slottet. Fysikt arbete - hurra! Helen och jag bar skåp och bord och stolar och klädstänger mellan rum med medeltida anor. Svetten rann och stressen rann bort
.

Och så, min egen stund: när alla andra går hem till familjer och vänner sitter jag kvar på kontoret och fokuserar, äntligen. Punkt efter punkt på listan stryks. Hungern dämpas med vatten och lakritskola.

Så är det att vara projektledare: när allt ska utföras finns inte tid att tänka. Alltså måste tänket vara klart innan själva realiserandet. Det dyker hela tiden upp saker som kräver reflektion och övervägning, så dagarna blir ofrånkomligt långa. Och svettiga.

Förlåt mig, ni sommarlediga, men för min del får det gärna bli en gnutta kyligare i luften. Jag tänker bättre då!

söndag, juni 08, 2008

Hindens rev

Så blev det. Med sandalerna i handen, kamera på mage och ryggsäck där bak vandrade jag en halvmil, rakt fram. På min vänstra sida vågor som slog mot stenstranden, på min högra en alldeles lugn vattenyta bakom vildrosor och strandgräs. Till sist gick det inte att komma längre, om man inte plaskade ut i sjön det vill säga.

Jag satt en stund på en sten och tänkte på ditt och datt, gammalt och nytt. Fylldes av lycka för den natur som omgav mig, och ett stråk av längtan efter de öar jag aldrig mer kommer att besöka. Träkyrkor. Fiskebodar. Slåtterängar.

Sen gick jag tillbaka hela vägen, och tog mig till Vänerns riviera för att äta min matsäck. Simmade en stund. (Ja visst ja, vattnet är inte salt här.)



Och bestämde att bloggen ändå får bli en slags dagbok en tid framöver. Jag träffar ju inte mina närmaste så mycket numera, och en ur min familj sa häromdagen:
"Jag läser din blogg, bara för att då vet jag i alla fall hur du har det."

För er som inte har en aning om vem jag är kan ni välja att göra upphåll i läsandet eller dras med i mitt liv denna sommar. Och för er som känner mig; se det som rapport från en vän! Låt oss sedan möta hösten tillsammans, på riktigt.

Listor

Jag har alltid författat listor i olika sammanhang. Vad som ska göras, handlas, packas, vad som saknas och så vidare. Det är ett sätt att organisera tillvaron lite väl präktigt, jag vet, men om jag inte skriver ner så blir min hjärnas hårddisk full och överhettad.

Igår jobbade jag hela dagen, en strålande vacker lördag. Just igår var en rolig arbetssituation; vi nådde ett etappmål. På kvällen satt jag på balkongen med en drink och såg raggarbilarna glida förbi. Passade på att lista upp vad som måste göras på måndag: 16 punkter.

Men idag, söndag, finns ingen lista. Inget att göra. Inget att pricka av. Bara en punkt på min inre dagordning: gå ut på revet.

I år går jag ensam. Det går det med.

fredag, juni 06, 2008

Håhåjaja

Det är så svårt när man inte riktigt vet vad man vill.

Idag är en sån dag. Vankar lite fram och tillbaka, städar halvhjärtat, flyttar tillbaka saker till sina platser och undrar om jag vill ha frukost? Nja, kanske. Kaffe då? Vet inte. Det är så fint väder, ska jag inte gå ut? Ja, men jag ska ju åka, fast jag vet inte när. Nu, efter lunch, ikväll? Ska jag ha ha solen i ögonen när jag kör eller bila bort en vacker sommardag? Ska jag hälsa på någon på vägen, vara lite social, kanske slappa lite på en gräsmatta?

Jag sätter mig vid datorn. (Utan en tråd på kroppen, jag har inte ens kommit mig för att klä på mig.) Tittar ner bakom skrivbordet och tänker att det vore en god idé att dammsuga. Men jag vet inte...

Håglös, så tror jag tillståndet kallas.
Men jag fick i alla fall till en blogg-artikel.

onsdag, juni 04, 2008

Mer vardagsfilosofi

Jag sitter vid symaskinen, lagar & lägger upp byxor, och tänker på Potemkinkulisser. Framsidan ser bra ut, men snälla titta inte därbak... Just på hantverksfronten blir det gärna så, i mitt fall. Är kass på underarbete, men målar gärna upp en fasad.

I fråga om människor är det tvärtom. Där är underarbetet A och O.

Idag: bild

måndag, juni 02, 2008

Bosättare och nomader

Jag känner en fotograf som åker runt i världen och fotograferar folk och fä. Han tillhör en av de bästa, dessutom är han en intelligent och klartänkt person. Efter resor bland polaris och öken, tundra och regnskog, så tycker han sig se två huvudtyper av människor: bosättare och nomader.

Själv har jag alltid sökt rörelse i kropp och tanke. Under min barndom flyttade vi ett antal gånger, som ung bodde jag i diverse olika andrahandslägenheter och som vuxen har jag också växlat väggar med jämna mellanrum. Så fort jag kunde drog jag utomlands på diverse upptäcktsresor, och under den period i mitt liv när jag upplevde mig behöva stå still var jag rastlös och bitvis otillfredsställd. Nu har jag ett arbete som innebär ständig förflyttning, hit och dit, fram och tillbaka. Dessutom är aldrig en dag den andra lik. Det tilltalar min nomadsjäl.

Men just nu, mellan en långresa igår och en ny imorgon, med ett nyss nedskissat dag-för-dag-schema av febril rörlig aktivitet, så önskar jag att jag fick vara en aning bosättare. Åtminstone bara för en dag…

söndag, juni 01, 2008

Min lilla solstund

Igår var den sista helt fria dagen på lång tid framöver. Jag och min yngsta åkte till ön. Gräs behövde klippas, elmätare läsas av, en båt flyttas. Stockhuset från 1854 ser ut som om det lånats från Skansen, nedanför trappan där man alltid sitter ligger en grönskande täppa och skimrande äng bakom höga lövträd. Det är min oas, mina rötter, mitt hem.

På eftermiddagen under busig badmintonmatch:

- Mamma, kom lite närmare...
- Ok.

Svisch! Låååång boll.

- Din skurk! Du lurades!
- Ha! Kommer du blogga om det här nu?

På kvällen tackade jag henne för en fin dag. Sa att ön är det enda ställe jag riktigt kan koppla av på. Hon svarade:

- Och så din lilla solstund. När jag körde båten.

"Min lilla solstund". Ja, den var igår. Nu väntar 10 veckors intensivt arbete.