Tapp tapp tapp tapp

Min vardag tillbringas i något slags väntrum. Eller limbo. Jag kastar ut boll efter boll, men ingen studsar tillbaka. Möjligen kommer någon rullande efter ett tag, när jag visslat, hojtat, vinkat.

Avvaktar beslut.
Behöver input innan nästa steg.
Sitter still i hopp om svar.
Bidar min tid.
Ger mig till tåls.
Andas vakuum.

Väntar på möjligheten att göra det där stora lappkastet, det som ska ge energi, lust, inspiration.

Och längtar efter ljuset.
Men det kommer i alla fall ...

Saved by the bell

Jag är, som de flesta kvinnor i min ålder, extremt missnöjd med min kropp. Jo visst, den smälter mat som den ska. Den ger mig njutning. Den tar mig dit jag behöver gå.

Men den är plufsig, och lite stel, och lite värkande, och blek ... Och jag, estet som jag är, älskar skönhet. Alltså får jag intala mig, gång på gång, att det INRE är det vackraste vi har.

I alla fall. I morse snubblade jag på en annons som slog an precis allt det där. Likt en glittrande metallbit guppade den runt, och jag nosade och nosade, simmade runt, ja nafsade till och med i kanten. Tänk om ...?

Och så kom dagen, uppdragen och tron att allt var under kontroll.
Men icke!

Så en hammock och en massagekudde rikare får jag glatt glömma annonsen, för nu har jag inga resurser kvar att bli grundlurad för.

Tji fick du, du som spelade på mitt låga själv-kropps-förtroende!

Fusklapp

Jag dansar runt i den lilla röda på vita vägar, utan att veta vad som är körfil och vad som möjligen är trottoar. (Det spelar ingen roll, ingen är ändå ute och går. Eventuella hundar bor i inhägnader med små kojor. Barn spelar dataspel.)

Sen skuttar jag runt till jojk-pop med 28 kvinnor och två män. Badar bastu 2-3 gånger i veckan, tränar mig i att skotta snö och hör mig själv dra in ett "hjo" som svar på en fråga.

Solen speglar sig i höghusets översta fönster. Kaamos-ljus och en stänk av norrsken. Luftfuktare inomhus och motorvärmare ute. Mörker.

Med en man sovandes i soffan och en låda popcorn på köksbordet känns det som en riktig fredag i Narnia-land!

Påsklämma

Slitage ...

Ja, du vet säkert.
Måsten och borden, viljor och känslor, en glad och effektiv riktning utåt och en annan liten röst där inne som stretar emot.

Helgerna med sina förväntningar, sitt marknadsförda skimmer och tindrande, sammanhang som ska fungera både logistiskt och mänskligt. Egentligen är vi alla trötta och dränerade av året som gått. Egentligen vill vi bara finna ro med en bok och en knastrande brasa. Egentligen behöver vi inget mer än luft, sömn och fruktsallad.

Och där kommunikationen upphör tar distansen vid.
Men en socka och en påsklämma kan göra underverk!

(Fråga inte.)