Var har man sin privata vrå här i livet? Var får man rulla ihop sig och bara vara den man är? I tanken? I den fysiska ensamheten? I hjärtat?
Var får jag ge utlopp för den heta kroppens längtan efter den där halsgropen som jag vill kyssa? Eller det mogna jagets nyfikenhet på ett samtal som jag inte vet om det existerar mer än i fantasin?
Var får jag svära över situationen jag inte rår på, men ändå stångar mig blodig mot? Vart ska min frustration och förtvivlan ta vägen - på vem ska jag själv kräkas över all skit som hamnar på mig?
Bloggen? Ja: min ventil.
Ord som dränerar. Bara lite - men ändå.
För just nu är det bitvis för djävligt. Då är det gott att skriva.
Och om några timmar ringer telefonen igen och jag är glad och duktig och problemlösande.
3 kommentarer:
... how can I, even try to go on ... Men det gör du, fast det är för djävligt ibland. Önskar så att det hände, det som du drömmer om. Snälla goda fe, eller nån, hör Catarinas sos!
SoS-et betyder nog allra mest SOL OCH SOMMAR. Är så j-a trött på regnet... Om jag vore ledig gjorde det mig inget. Men nu: det strular till allt på projektfronten och ingenstans finns lust och energi att hämta. Så dansa gärna lite soldanser för mig!
Vi sa dansa som fan!!!
Skicka en kommentar