Var på väg, saker att göra. Lite tung i sinnet.
Då – ett leende.
Stod där, hungrig och hängig. Väntade.
Då - ett leende.
Kvar i den grå skymningen, trött och orkeslös.
Då, ett leende.
Leendet
som bränner hål
i varje regnmoln
och släpper in solen rakt i hjärtat.
Om inte annat så har jag fått det.
1 kommentar:
... känns som det inte var vilket leende som helst ... sommarkramar! : )
Skicka en kommentar