Ensam.
Brygga.
Sol som glittrar.
Ljud av små fiskar som då och då gör mig sällskap över ytan. (Dock alldeles för kort för att jag ska hinna hälsa ordentligt.)
Tvättar min båt. Skrubbar med diskborste och svamp. Sköljer med saltvatten. Arbetar sakta och kärleksfullt. Vårdar. Som man gör med det man tycker mycket om.
Och plötsligt slår det mig att jag själv inte vårdats på väldigt länge.
Ingen trädgårdsmästare har vattnat och ansat. Ingen mekaniker har oljat. Ingen har torkat bort smuts från min kind, såsom jag sopar bort spindelväven från min husfasad varje morgon. Ingen har kysst mitt ansikte rent från tårar, såsom jag nu svabbar min båt från vassa sandkorn.
När jag senare åkte hem kände jag en viss sorg.
Men också den glasklara insikten att var och en måste ta hand om sig själv och aldrig förlita sig på någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar