KOMMUNIKATION

Det låter lite torrt. Det signalerar plastkort som måste laddas, signalfel och sprängfyllda plattformer. Radiobrus. Eländiga bilköer. Eller lustiga snapchats.

Det kan också vara målgruppsanalys. Relevanta budskap (till mottagaren). Argument (från avsändaren). Kanske rentav manipulation.

Men kommunikation kan också vara det balsam som stryks över ännu ömmande sår.

Jag berättar för dig om min oro.
Mina tvivel.
Mina sårbarhet.

Du lyssnar.
Dömer mig inte.
Förstår. Utan att känna dig hotad.

Nästa morgon känns det onda mindre ont.

Quick fix?

Om något är dig extra kärt, var rädd om det.
Om någon är värdefull för dig, förlåt och försonas.
Slit och släng är en quick fix som inte håller.

I slutändan minns vi det som berörde på riktigt.
Inte det som kittlade på ytan.

Law of attraction

Om du bara ger efter, öppnar dig och litar på livet så kommer det till dig, det du behöver. Ha tillförsikt. Tilltro. Is i magen.

Jag vet att det låter som en predikan, men det är inget annat än min egen erfarenhet.

Du är en magnet.
Det du fyller dig med, det drar du till dig.
Det du känner uppriktig glädje och tacksamhet för, det finns också där för dig.

Så har idag saker och ting fallit på plats, utan att jag behövt kämpa i motvind, tala för döva öron eller stånga mig blodig mot en vägg.

Tack.

Än en gång?

Det är som en liten fladdrande låga inuti mig.
Inte stark, inte påträngande.
Utan försiktig, ja nästan skör.

Jag skulle vilja att den fick växa till sig.
Den behöver lite tid bara.
Och hjälp.
Utan ved slocknar varje brasa till sist.

Men jag vet hur det kan vara.
Jag minns.
Känslan av att vara fylld, ända ut till konturerna
av den människa
som är
jag.

Att gå lättare genom livet

Inte tänka i så många alternativa banor.
Inte analysera, försöka se bakom, föreställa mig.

Inte fästa mig vid saker och ting.
Inte känna allt för djupt.

Inte heller vilja för starkt.
Eller drömma för längtande.

Bara flyta fram.
Oberörd.
Lätt och ledig.

*

Å andra sidan ...
Vad skulle vara kvar av det som verkligen är jag då?

Efter reklam på TV

"Elitsinglar" – vad är det för nonsens? Det finns väl inget elitistiskt i att vara singel?

Elit kan möjligen de vara som ännu efter 50 års äktenskap ler åt varandra på morgonen. Eller håller varandra i handen när det är halt på gatan.

Jag föreslår istället följande:

BÄTTRE BEGAGNADE SINGLAR
"Tilltufsade, lätt kantstötta och knådade av livet. Människor som både har på fötterna och lite extra runt midjan, med såväl mörka som ljusa erfarenheter och som är modiga nog att möta någon på nytt."

Patina är vackert.

Who, being loved, is poor?

Oscar Wilde.
Han visste.

Och nu vet jag också.

För hon vandrade vid min sida på landsvägen.
Väntade in mig, när mina steg dröjde.

Hon hälsade mig välkommen hem till sig.
Lät mig vara den jag ville, och göra det jag skulle.

Sen låg hon intill mig.
Gjorde mig lugn med sina djupa andetag.
Mjukt vilade hon sitt huvud på mitt bröst.

Jag är.
Rik.
Varm.
Älskad.

Nu ligger hon intill mig i den uppbäddade gästsängen.

Hon.
Bordercollie-tiken.

Kontemplation

Ingen människa vill göra någon annan besviken.
Alla vill vi duga. Få vara som vi är. Tillräckliga.

Så lodar jag runt; lite för tjock, lite för krum, lite för oborstad och lite för känslig för mitt eget bästa. Ändå. Jag bär mina brister med stolthet; i andra vågskålen finns en rejäl portion positivitet. Och jag blåser stilla på mina sår utan att lägga skulden på någon annan.

Men vissa når jag inte. Sår alltså.
Med stor förundran ser jag nu någon annan stå där.
Lätt blåsande. I sin egen takt.

Jag blev lite otålig ett tag.
Men nu är jag lugn.

För jag räcker.
Du räcker.
Alla räcker.

Precis som de vi är.

Change of plans

Ibland vinglar det till.
En sidvind stöter bort.
Den raka linjen bryts.
Marken håller inte.

Som nu.
Jag skulle till Malmö.
Hamnade i Köpenhamn.
Instängd i ett plan på marken.

Orsak?
Minus fem grader, lätt snöfall och lite blåst.

Upprymd

Får man tumla runt som en sexåring med sin vuxna dotter?
Fnissa och busa och lägga hela sin tyngd på hennes mage?
Får man sova med mössa på?
Får man gå i haremsbyxor mitt i vintern?
Småsjunga sig genom en nordisk huvudstad?
Får man dansa jenka i en kyrka? Ta en selfie med Jesus?
Får man fantisera om renässansmålningar som får liv, ljusa slöjor och hur man slipper en giljotin?
Skicka snapchat-bilder med rök ur näsborrarna eller fiskar runt hårlockarna?
Eller kika emojis med blinkande ögon, hettande kinder och pussar i mungiporna?

Ja, man får allt det.
Jag får.
Den som vill får.

Jag gör allt det för att jag är glad och fri och berikad och fylld.
Och har en mycket spännande vår att se fram emot.

Good enough?

Man kan kasta sig ut. Satsa allt. Låta det bära eller brista.

Man kan vråla ut sina känslor, ohämmat till hela världen.

Man kan vända ut och in på sig själv. Här har ni mig; utfläkt, uppsprättad, dissekerad.

Man kan vara huvudlös, omdömeslös och våghalsig.

Man kan vara modig.

Själv spelar jag varken i dur eller moll, lever inte i rus, ej heller i avgrund. Lunken går i moderato, färgskalan i harmlös pastell.

Kanske är det vad jag behöver just nu?
Är det kanske det här som är balans?

Till en vän

Du ligger intill mig på mage. Kramar en kudde och andas stilla.
Jag lyssnar på ljuden i natten.
Rosslet i min egen strupe.
Ditt lugn.

I går höll du om mig när jag var ledsen.
Det har inte många gjort förut.
Det är stort.

Tänker att om man är riktigt fäst vid någon, då finns inget annat att göra än att ge. Det må bära eller brista. Garantier existerar inte, bara risk.

Jag går upp.
Smyger med tekannan.
Och skriver. Till dig i rummet bredvid.

Tack.

Kysst av havet

Famlar i becksvart mörker med en brinnande marshall i varje hand.

Fötterna trevar nedför slänten. 

Ögonen är bländade av intensivt fladdrande lågor. 

Natten stjärnklar. Vinden krävande.

Stjärnorna ser ner på mig. 

Jag vet att jag ser fånig ut.

Vet att jag kan vara en mycket löjlig figur.

(Ibland önskar jag så vansinnigt att jag var sval, kontrollerad och traditionellt vuxen.)

Plötsligt har jag gått ner mig i viken. 

Iskallt vatten tränger in i mina kängor och biter i mina kläder, i min hud, ända upp till knäna.

Jag skrattar.

Högt.

Rakt ut i luften.

Snedsteg är tillåtet, eller hur?

Ta mig som jag är.