Jo, jag saknar. När flickorna har gått till sina skolor är det alldeles tomt och tyst.
Så mycket för självständigheten och stå på egna ben och klara sig på egen hand. Jag vill inte vara beroende på något sätt, ändå fylls jag av ensamheten och längtan. Minnet av det goda, ja kicken jag fick, - lusten, njutningen, förtjusningen. Nu är det bara jag och min dator och en thékopp och tystnaden runt om oss och den lite sömniga blicken som letar sig ut genom en alldeles för patinerad fönsterruta, och den försiktiga frågan hur länge det här ska pågå, hur länge ska jag vara övergiven på det här viset.
Men det finns ett slut.
Den är ju bara på service,
min Gaggia Classic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar