Det är långt. Mycket långt. Längre än mitt liv. Längre än mitt framtidsperspektiv. Och just så länge har min mor och far varit gifta idag. Så länge har de byggt sin gemenskap genom vardag och rutiner, resor och äventyr, plikter och drömmar.
Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det är att ha en sån nära vän. En vän som man delat alla de viktigaste minnen med. Men jag kan se hur kära de är i varandra, än i dag. Hur de fortfarande ser ungdomen, hoppet och förväntningarna i varandra. Ingen har slutat älska för att den andra har åldrats, slitits, märkts. Det är stort att uppleva vid sidan om.
Så käraste M & P: grattis av hela mitt hjärta. Ni får mig att tro på kärleken, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar