Vandrar barfota över tuvorna.
Runt kroppen en lätt sarong.
Så fort jag kan går jag naken;
Ja, jag har blivit nudist. Naturist.
Född ur vattnet, närd av solen, vaggad av suset.
Jag har på ett sätt checkat ut från verkligheten och skapat mig, oss, en tillvaro av skimrande sol, närhet och kärlek, lugn och tystnad, och däremellan kreativt arbete i en egen intensiv bubbla.
Världens oro når mig inte, brandröken går mig förbi. Samhället pågår där borta nånstans, men min blick stannar vid att smeka de mjuka kullarna på andra sidan innanhavet.
Så vill jag leva.
Här och nu i solen.
Och så slutar denna text:
Klippan väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar