Åkte långt.
Tog kort paus.
Vinden smekte.
Handen smekte.
Ögat blev mjukt och sinnet lugnt.
Bandet över huvudet lättade.
Lusten återvände.
Sen tillbaka, och genast drar nervtrådarna ihop sig till en liten armé. Kurandes bakom min glada värdinne-min. Djupa diplomatiska andetag döljer gnagande funderingar.
Jag tänker; när det är dags, då vänder vinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar