Lämnade ön för att möta helt nya människor från en annan ö. Längre bort. Över ett hav. Annat språk.
Det sa klick.
Omedelbart.
Skratt, lek, allvar, delaktighet.
Och jag funderade för mig själv; är det för att vi är släkt? Om än avlägset och på ett spännande, lite gammaldags roman-artat. Eller för att vi alla är öbor? Även om deras ö är betydligt större och indelad i klaner, regioner, ja till och med länder?
Havet formar klippan mjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar