Någon läste och blev orolig. Men nej, jag skriver ingen offentlig dagbok.
Jag leker med ord. Utmanar stigarna i hjärnan. Ser om jag kan få fatt en stämning, en aning, en osynlig väv.
Ingen dag utan en linje, tänkte jag en gång när jag startade den här bloggen. Då var det inne med bloggar, och jag hade säkert hundra läsare om dan. Nu skriver jag i tystnad, inte många läser, inte gör jag reklam heller.
Men jag vägrar filma mig själv till olika insta-stories. Det skapar inga nya utflyktsvägar i skallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar