Svensk folkvisa i moll, två verser (svar längst ner)

Som jag hade längtat! Och som min pappa hade putsat och mekat och filat och vaxat på motor, rigg och skrov! Nu skulle det bli av - äntligen. Nu! Årets första seglats!

Vind i de buktande seglen, suget i rorkulten, den lilla kappseglingskänslan i varje slag, leken med trimtamparna och den obligatoriska vindroder-distansen! SMHI lovar Ost 5-7, mulet men mest uppehåll. Helt ok. Det är inte en söndagsseglats vi är ute efter.

En packad matsäck, en fylld kaffetermos och en inhandlad påse Ahlgrens bilar senare ger vi oss av. Det är stiltje. Än sen? Vi går alltid för motor i leden först, och det ska blåsa upp när som helst. Jag får vara skeppare, pappa gast. Ut ur hamn, ut ur farled, bort från fastland. Nu smäller det!

Men var är vinden? Äsch, det gör inget, vi är ändå så hungriga. På öppet vatten slår vi av motor och börjar guppa. Dricker polskt öl, äter stek och potatissallad och konstaterar hur bra det är att vi hinner äta i lugn och ro innan eftermiddagsbrisen kommer. Efter lunchen är vi redo: kom igen, upp med trasorna!

Nähä... inte det.... Vi rör oss inte ur fläcken. Vattenytan är totalt stilla, likt ett blankt marmorgolv i en balsal. Bara att vänta. Men det gör inget! Vi dricker mer öl och småpratar lite om ditt och datt med glatt humör. Snart blåser det upp! Väl...?

Då kommer regnet. Pappa skrattar och säger att "nu är seglatsen komplett", går ner i ruffen och börjar läsa högt ur gamla loggböcker. Då, på den tiden när det blåste kuling över Ålands Hav, när vindarna förde oss till främmande exotiska platser och regnet bara var en välbehövlig vila från alla strålande dagar. Sedan somnar han.

5 timme efter avfärd tittar en blek sol fram. Ut med focken, upp med storen! Hurra - VI SEGLAR!!! Men vinden uteblir... Loggen visar 0.2 knop. Kaffet är slut. Bilarna uppätna.


Vi startar motorn och vänder hemåt. Det får bli veteranbilsutställning och utejympa i Trosa Hamn istället.

We tried, god dammit! At least we tried!

SVAR på rubrikfrågan:
Vad är "Vem kan segla förutan vind"?

Sökes: Själskyddsfaktor 35

Jag oljar min trätrappa och målar bottenfärg på båten för att förhindra frätande angrepp. Jag vaccinerar mig mot TBE och smörjer min hud mot UV-strålning. Min mobil och mitt bankkort skyddas med en fyrsiffrig kod, bilen vaxas och de läckra mockastövlarna impregneras med jämna mellanrum.

Men hur skyddar jag mitt inre? Hur kan jag försvara ett pansarlöst hjärta? Hur ska jag värna en alldeles för inkännande och sårbar personlighet? Finns ett balsam? Nähä. En spray då? Något som appliceras med pensel eller våt trasa? Inte? Men en injektion? Eller en tablett!? Inte det heller...

Vad ska jag göra? För inte kan väl svaret ligga i tvåsamheten, intimiteten? Nej, jag tänkte väl det. Där gjordes ju ett insiderjobb för inte så länge sedan, ruskigt plågsamt. Det måste finnas ett annat sätt. Så jag sätter mitt hopp till vetenskapen och ser fram emot den dag då jag äntligen kan köpa en flaska outspädd Hårdhud och en maxisize-tub Skinn-på-näsan-kräm på Apoteket.

Monopol

Fyra flickor, 10-15 år, spelar Monopol i köket i stugan på ön. De skrattar, skramlar med tärningar och räknar leksakspengar. Samtidigt lär de sig grundreglerna i det kapitalistiska systemet:
*Pengar dras till pengar
*Mycket vill ha mer
*Åt dem som har skola vara givet

Mitt hjärta ömmar när den tappra snörkängan gång på gång måste betala kryddade hotellräkningar, eller när det luspanka strykjärnet dukar under för blott ett hus på Norrmalmstorg. Min instinktiva impuls är att ge mig in i spelet.
Jag vill dela ut 10 000 kronors sedlar till de sämst ställda, jag vill att det ska finnas gratis hotellnätter för hemlösa och jag vill införa förmögenhetsskatt för att utjämna klyftorna mellan medspelarna, och på så sätt låta spelet fortsätta; med skratten, med den varma och lustfyllda stämningen. För inte är det väl den fattiges fel att det går illa i Monopolspelet - allt är ju bara en fråga om tur eller otur med tärningarna!

Men jag håller mig kvar på ett betraktande avstånd. Tänker att det nu en gång är lika bra att de lär sig spelreglerna, så att de kan klara sig i ett allt tuffare, mer tävlingsinriktat samhälle. Och när spelomgången har tagit slut är flickorna dessutom fria att springa ut och fortsätta sin lek i naturen.

Den leken är alldeles gratis.