Som jag hade längtat! Och som min pappa hade putsat och mekat och filat och vaxat på motor, rigg och skrov! Nu skulle det bli av - äntligen. Nu! Årets första seglats!
Vind i de buktande seglen, suget i rorkulten, den lilla kappseglingskänslan i varje slag, leken med trimtamparna och den obligatoriska vindroder-distansen! SMHI lovar Ost 5-7, mulet men mest uppehåll. Helt ok. Det är inte en söndagsseglats vi är ute efter.
En packad matsäck, en fylld kaffetermos och en inhandlad påse Ahlgrens bilar senare ger vi oss av. Det är stiltje. Än sen? Vi går alltid för motor i leden först, och det ska blåsa upp när som helst. Jag får vara skeppare, pappa gast. Ut ur hamn, ut ur farled, bort från fastland. Nu smäller det!
Men var är vinden? Äsch, det gör inget, vi är ändå så hungriga. På öppet vatten slår vi av motor och börjar guppa. Dricker polskt öl, äter stek och potatissallad och konstaterar hur bra det är att vi hinner äta i lugn och ro innan eftermiddagsbrisen kommer. Efter lunchen är vi redo: kom igen, upp med trasorna!
Nähä... inte det.... Vi rör oss inte ur fläcken. Vattenytan är totalt stilla, likt ett blankt marmorgolv i en balsal. Bara att vänta. Men det gör inget! Vi dricker mer öl och småpratar lite om ditt och datt med glatt humör. Snart blåser det upp! Väl...?
Då kommer regnet. Pappa skrattar och säger att "nu är seglatsen komplett", går ner i ruffen och börjar läsa högt ur gamla loggböcker. Då, på den tiden när det blåste kuling över Ålands Hav, när vindarna förde oss till främmande exotiska platser och regnet bara var en välbehövlig vila från alla strålande dagar. Sedan somnar han.
5 timme efter avfärd tittar en blek sol fram. Ut med focken, upp med storen! Hurra - VI SEGLAR!!! Men vinden uteblir... Loggen visar 0.2 knop. Kaffet är slut. Bilarna uppätna.
Vi startar motorn och vänder hemåt. Det får bli veteranbilsutställning och utejympa i Trosa Hamn istället.
We tried, god dammit! At least we tried!
SVAR på rubrikfrågan:
Vad är "Vem kan segla förutan vind"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar