En fot in genom dörren?

Just när jag tänkte tanken att jag inte visste vad jag skulle skriva om idag ringde telefonen.

- Catarina.
- Hej! Det här är frun i huset förstår jag.
- Eh.... ja? (jag är ingen jävla fru)
- Men det var ju roligt! Jag hoppas att allt är bra så här på sommaren!
- ...joda.... (vad jag avskyr klämkäcka kommentarer)
- Jag tänkte fråga lite vad ni har för teveoperatör i huset.
- Eh... (ska han inte ens säga vad han heter?)
- Jo för jag ser att ni har Telenor här..
(har jag det? ja, nån av tjejernas mobiler förstås, själv har jag Telia, men det har han tydligen inte sett)

Sen slutar jag att lyssna.
Och gör det jag alltid gör. Håller min lilla föreläsning:

- Du ursäkta mig, du får inte ta det här personligt. Men nu är det så att du ringer och stör mig, och du har inte ens presenterat dig, jag vet inte vad du heter och du har inte frågat om du ringer olämpligt, eller ens haft en artig och respektfull attityd. Så nu ber jag dig avsluta det här samtalet med mig, för vad du än vill sälja eller förmedla till mig så är jag inte längre intresserad. Tack. Hej då.

Klick.

Nu dricker jag en kopp kaffe och funderar över vilken tv-operatör jag ska vända mig till, för tydligen har kabeltv-nätet upphört i huset, och jag måste ju kunna följa Prison Break på trean i höst...