Ett steg, och jag är framme vid sängen. Tre steg från sängen till soffan. Och så fyra till den lilla kokvrån. Om jag inte genar direkt från sängen, då är det fem fram till diskbänken (den i lekstuge-höjd).
Den här gången var jag beredd. Allt gick bra.
Och jag vet ju. Min inre rymd är ett universum.
Obegränsad.
(P.S. Måste läsa om John Fowles The Collector.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar