Jag blev så glad.
De stod tätt intill varandra.
De kunde inte låta bli att ta på varandra.
Händerna lekte tafatt, letade efter den andres närhet, efter en älskad människas kropp. Snabba kyssar mellan skratten och de självklara orden. Ögon som glittrar, blickar som möts mellan hastiga ögonkast för att se om bussen är på väg.
Och jag log och fylldes av våren, ljuset, klarheten i luften. Fylldes av deras förälskelse, där jag stod i en främmande stad och väntade vid samma hållplats.
När jag senare åkte iväg med en annan linje tänkte jag på hur fina de var.
Han och han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar