Allt var så perfekt. Rent, fräscht, organiserat.
Ändå anade jag ett inre kaos.
Som om det yttre behövde balansera upp det inre.
Så kom jag. Också en motsats.
Mer patinerad på något sätt.
Rubbade mönstret och satte nerver i gungning.
Var inte rädd för mig.
Livet kan man aldrig kontrollera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar