Först en vintagemarknad där mängder av entusiaster minglar i 40-, 50- och 60-tals outfits. Kvinnor i basker, stora lockar och röda läppar. Till och med en man i vit frack och hög hatt.
Sen över en kanal där kanoter sakta paddlar förbi de små träbåtarna. På ön höga fängelsemurar och en makalös lind, under vilken Jag vet en dejlig rosa klingar vackert och jag får läsa en text om att säga ja, och att livet inte alltid blir som man tänkt sig – det kan bli bättre än man tänkt sig.
Lite senare, vid Hornstull, en utomhusscen där en åldrad rocker får förbipasserande att med stora leenden gunga med, ja till och med dansa. Vid tunnelbanan en klassisk violinist, riktigt skicklig, och på nästa station en gitarrist med klockren gatu-repertoar.
I en fantastisk ruff industrilokal från 1800-talet grillas kött över öppen eld medan livebandet spelar Eric Clapton. Paret som jag viger utstrålar ren kärlek och sann aktning till varandra, och alla gråter. Bruden, brudgummen, gästerna. Även jag.
När mina hedersuppdrag är avslutade tar jag mig till Gamla stan. Kullersten, uteserveringar och ett vänligt myller. Klättrar ner djupt i medeltida valv där en ensam man skildrar Dan Andersson och Bellman så vi blir hypnotiserade.
Väl hemma tänker jag att musik är känslor.
Att kärlek är ett val.
Och att Stockholm inte är så dumt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar