Nu har jag gjort det som jag tänkt så länge.
Sen tidigt 90-tal till och med.
Inte för att jag är rädd.
Inte för att jag är en domedagsprofet.
Inte för att jag tror på några konspirationsteorier.
Men för att jag inte kommer att stå ut 24-7 inomhus i en månad framöver. Eller två månader. Mina fotsulor längtar efter ojämnt underlag. Mina ögon vill kisa mot sol, inte datorskärm. Min kropp vill ha mjuka, stora kläder på sig, skyddandes för vårvind och markkyla.
Jag har köpt ett stormkök.
Lunch utomhus i helgen, nån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar