Jag sov med mössa och vantar i natt. Sov gott, så där som man gör när man fått upp lite värme till sist under täcket i ett kylslaget rum. Utomhus är hela världen svagt blå; den tjocka snön som bäddat in allting, flingorna som yr, himlen där det en kort stund ska visa sig en sol innan den gömmer sig bakom granarna igen.
Det är mycket kallt. Och makalöst vackert. Jag klär mig lager på lager, virar halsduken över näsa och mun och behöver inte gå många steg innan jag kommer till teatern med rykande kaffe och varma vänner.
Då tänker på vad jag hörde igår. Kommunens flyktingmottagande ... När som helst kan det komma en buss afrikaner i shorts och sandaler och lämnas vid den nedlagda gruvbyn. Inga vinterkläder, ingen briefing, ingenting. Helt absurt. Säg inte att det är flyktingarna som gör fel. Det är vi.
Så tänker jag medan två killar luftar elementet i mitt hotellrum och jag värmer själv mig med hett te i en varm och ombonad frukostmatsal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar