En bekant som jag hyst respekt för delade i morse en länk på sin facebooksida, en några dagar gammal krönika i Expressen. Andemening: sköt dig själv och skit i andra, i spetsigt formulerad språkdräkt.
Skribenten säger sig vara debattör och ungdomspedagog. Måtte ungdomarna han möter säga emot, försvara öppenhet och generositet, stå över marknadsekonomins tanke att "det som är mitt är mitt och ingen annans (staten tar så mycket ändå)". Han hävdar att de 7 miljarder människor som inte är medborgare i Sverige har han ingen tanke på att bry sig om, än mindre hjälpa, trots uppenbar nöd. Rosabandet är ok att köpa. Eventuellt.
Fy fan. Vreden kokar, tankarna snurrar, hur kan detta ens få publiceras?
Men värst är inte hans text.
Värst är att över 44 000 personer har rekommenderat den vidare i sitt eget facebookflöde. De håller med. De vill hjälpa till att sprida budskapet.
Och jag känner mig som en hjälplös hobbit som ser den mörka skuggan närma sig i fjärran. Eller en utsatt Winterfel-invånare, fullt medveten om att Winter is coming.
Hur ska jorden kunna snurra vidare om vi inte hjälps åt, vi som fått ynnesten att rota runt på dess yta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar