längst ut vid havet
horisonten
stenar och varm sand
och dina viskningar i mitt öra
saltet
vinden
solen
– allt bränner bort det som varit och det som kommer
kvar finns bara åtrån
ljudet av vågorna
din hand på min rygg
och jag tänker
att vad som än händer
fick jag det här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar