Plötsligt bara stod han där.
Mitt framför mig.
Alldeles stilla, alldeles lugn.
Jag hejdade mig.
Fylldes av en stor frid.
Väntade.
Vi tittade in i varandras ögon.
Jag kände att han var nyfiken på mig.
Själv fylldes jag av vördnad.
Han var magnifik.
Länge såg vi på varandra.
Sen vände han sig om och började sakta gå av vägen med stora, majestätiska steg.
Vandrade vidare över fälten.
Han,
älgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar