Projekt

Jag skriver det här.

Då blir det mer på riktigt.

Liksom hugget i sten.

Och för att då kan jag inte bara lägga av. I smyg.

Tretton kilo ska bort.

Experter ska få hjälpa till.

Det börjar nu. Idag.

Ett år framöver har jag bundit upp.

Inte för att jag egentligen vill dricka äcklig måltidsersättning i rivstarten. Eller ställa mig på en våg inför en främling. Jag vet att domen kommer vara brutal; säkert är 1/3 av det som är jag bara skit. Slagg. Dödvikt.

Inte för att jag nånsin kommer bli snygg. Min eventuella skönhet strålar mest inifrån.

Jag gör det för att tycka mer om mig själv.

Som ett led i det stora projektet: självkärlek. 

Så tänker en rationell kvinna:

Det kommer alltid att finnas i alla fall EN som älskar mig. 

Jag.